Ringo Franco

Energin och hungern är det första som slår emot en när man hör Ringo Franco. Till synes oväntade stilblandningar bildar tillsammans ett sound som känns både fräscht och klassiskt. Här finns rockens riff, punkens in your face-energi, garagerockens kaos och reggaemusikens coola groove. Bandet fyrar av fyra omedelbara låtar där ett bluesigt rockriff plötsligt kan gå över i ett dubreggae-jam för att sluta i ett Detroit-larmande protopunk – och detta med inslag av toasting och Dancehall.

”Det finns en röd tråd mellan stilarna. I min värld är ett rockriff som en reggaebasgång”, säger bandets frontman, Papa Dee”.

Denne slog igenom redan i slutet av 80-talet och har sedan dess varit verksam både som medlem i Stonefunkers, Brooklyn Funk Essentials och givetvis som soloartist. Hans hits är många, från Microphone Poet till Island Rock men, även utanför hitlistorna har han gjort betydande avtryck. Likaså på den internationella musikscenen.

Pontus Snibb har länge visat att han är en av Sveriges bästa gitarrister och sångare genom sin medverkan i Bonafide och SNIBB.

Rytmsektionen är svårslagen. Surjo Benighs elastiska och coola basspel har kunnat höras i allehanda sammanhang de senaste 15 åren och Andreas ”Hubbe8ball” Huber, är en legendarisk trumslagare och klubbprofil i Stockholms rockvärld. Han är närmast arketypen för uttrycket ”powerhousedrummer” och bandets raketmotor.

Sedan har vi då gruppnamnet. Ringo Franco.
”Det symboliserar inget djupt, utan bottnar främst i en brainstorming- session som ackompanjerades av kopiösa mängder alkohol”, skrattar Papa Dee. ”Temat blev två ord som stod för varandras motsatser men lät bra ihop. Svårare än så är det inte”.